Ditt svar till uppgiften ska vara inskrivet i kommentarfältet till det här inlägget senast torsdagen den 4 februari kl 22:00.
När Lous mamma blev sjuk efter lillasystern Thaïs död skickades Lou till en specialskola för intelligenta barn i Nantes, 40 mil från Paris. Lou gick på den skolan i fyra år. Hon säger att "när jag tänker på det nu så verkar det länge". Hon säger också att "den tiden är tom, som ett oskrivet blad i en anteckningsbok, det betyder inte att det inte finns några minnen, bara att färgerna är missvisande och blekta".
___________________________________
Vad tror du att Lou gjorde, tänkte och kände under sina fyra år på specialskolan?
Skriv hur du tror att hon upplevde tiden på skolan och förklara hur du kom fram till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Under sina fyra år på specialskolan så tror jag att Lou höll för sig, var tystlåten och inte hade några vänner. Jag tror att Lou på något sätt kände sig oönskad, att hon hade mist sina föräldrars kärlek, speciellt mammans, eftersom hon blev skickad till den där skolan. Lou tänkte kanske till och med att hon skulle bli lämnad kvar där förevigt. Hon verkar vara en sådan person som döljer sina känslor, som inte vågar visa att hon har ont inombords, att hon har en ihålighet i hjärtat som ekar av tomhet. Jag tror att hon kände en molande saknad medan hon var i skolan.. Att hon längtade efter kärleken, tryggheten och säkerheten som hon hade fått från sina föräldrar en gång i tiden. Lou hade nog inte en enda lycklig stund under tiden som hon var på den skolan eftersom hon rent av drömde att det hade varit bättre om hela familjen dog, då hade de förenats med varandra och med Thaïs, vilket hade ”botat” mammans depression och det hade lett till att dem hade blivit en lycklig familj igen.
SvaraRadera// Lili
Jag tror att Lou var mycket ledsen och kände som om ingen brydde sig om henne.
SvaraRaderaHon var väldigt nere och kände sig utanför.
Vad har hon gjort för att bli behandlad så där?!
Jag tycker att föräldrarna borde i alla fall ha gett Lou någon kärlek och brytt sig om henne, än att strunta i henne och behandla henne som skit. <-Ursäkta språket.
Jag tror att Lou hade det mycket kämpigt, men ändå så kan det ha varit så att Lou kännde sig en aning bättre över att vara i skolan, där hon kan leka med sina kompisar (om hon nu än hade), än atta vara med sina föräldrar där stämmningen är mycket sorligt. Där det inte finns någon kommunikation alls.
Den där drömmen som hon drömde, om att det skulle ha varit bättre om hela familjen dog.
Jag tror att det är Lou som har blivit mest ledsen över sin lilla systers död än sina föräldrar. För att hon har blivit behandlat som om hon inte existerade. Inte undra varför just Lou drömde den drömmen.
Hon tänkte att livet är bara för att lida.
Vi lever för att lida.
Det är bara till att ta närmaste kniven och...
/Njomza
Jag tror att Lou hade dåligt samvete för att hon kände sig hemma där. Som att hon inte var ensam. Hon kände ingen saknad och ingen sorg. Hon kunde inte gråta för sin syster. Som om att inget hade hänt. Hon glömde bort allt, till och med att hennes mamma blivit deprimerad. Fastän att hon inte hade några vänner där så kände hon sig inte ensam. Hon föreställde sig att allt var som innan med hennes syster och hennes mamma.
SvaraRaderaOmedvetet förträngde hon sin sorg, och skapade sin egen lilla värld. Det var som om hennes mamma och syster var där med henne, hon till och med pratade med dom ibland. Även om hon inte fick något svar så visste hon vad svaret var.
Det kändes inte som att det gick fyra år just då när hon var där. Men när hon kom hem började hon förstå vad som verkligen hade hänt och började genast må mycket dåligt, inte bara för att hon förstod vad som hänt för första gången utan också för att hon inte mått dåligt för det innan. Detta gjorde att hon inte ville skriva något i dagboken för att hon skämdes för det. Och hon insåg att hon varit borta i fyra år nu...
Fanny.
(Har inte läst i boken så hoppas att jag inte är helt fel på det)
Jo, jag tror att hon tyckte att det var långt tid bara när hon tänkte på att det var 4år. Men jag tror att hon kände det som en dröm, att hon inte minns något av denna drömmen.
SvaraRaderaTror också att hon bara tänkte på hennes mamma och lilla syster Thais, att hon ville att allt skulle spolas bakåt för att hon skulle vara bered på att vara vaken med Thais och inte låta henne sova för att inte dö. Hon har typ ångerst att hon inte kunde gör något åt det. Eftersom att mamma inte bryde sig om Lou kände hon säkert att det var hennes fel.
Hon var säkert ensam och hade inga vänner där.
Därför har hon inga minnen.
Puss//Kamilla
Hejsan hoppsan! :)
SvaraRaderaJag tror att hon kände sig väldigt ensam och övergiven eftersom att hon blev bortskickad till ett ställe där hon inte alls kände sig hemma. När mamma och pappa behövde vara ifred och bearbeta det som har hänt, skickade de bort henne till en internatskola. Hon behövde säkert MINST lika mycket kärlek och omktanke som mamma och pappa. De skulle inte skickat iväg henne, utan bearbetat och pratat om det tillsammans som en familj. Det hjälper inte att skicka iväg Lou, familjen mår inte bättre för det och det som har hänt blir inte mindre smärtsamt.
Jag tror att hon var väldigt mycket för sig själv under tiden och pluggade, allt för att glömma allt som hänt och för att glömma sina känslor. Hon visade nog aldrig hur hon kände sig utåt, jag tror att hon hade en dagbok där hon skrev ner de känslor och tankar hon hade. Där skrev hon antagligen om hur ensam hon kände sig och allmänt hur hon mådde fysiskt och psykiskt. Jag tror inte att hennes psyke var så bra under perioden som hon var där. Två anledningar var säkert att hon inte visste när hon skulle få komma hem eller varför hon var ditskickad.
/Emelie
Jag tror att Lou inte visste om varför hon var där, det enda hon visste var att alla var ledsna över lilla syser thais död.
SvaraRaderaUnder dem 4 åren i specialskolan kände hon sig väldigt ensam och ledsen. Dessutom tror jag att Lou inte hade några vänner men för henne spela det ingen roll för ingen kunde få henne att må bra igen och bra skulle hon aldrig mer kunna bli. /Asana
Jag tror att den här frågan grundas i hur Lou blev behandlad efter hannes systers död.
SvaraRaderaMan kan ju förvänta sig att mamma sörjer efter henne, speciellt när hon var så efterlängtad men hon borde ju inte ha försummat Lou. Detta borde ha lett mot att hon kom henne närmre.
Lou blev ju väldigt tydligt försummad när hon helt ensam blev lämnad på en skola utan något stöd. Under de fyra åren fick hon ingen kärlek och måste ha känt sig väldigt ensam. Men det var ändå på något sätt bra för under de åren träffade hon knappt sin mamma och pappa och lärde sig att ”klara sig själv”. Det hade nog varit svårare om mamma helt plötsligt hemma hade börjat ignorera henne och inte ge henne den kärleken hon var van vid. Pappan försöker ju men han har det själv väldigt svårt när han försöker hantera sorgen och sammtidigt ta hand om sin fru och uppfostra sin lilla dotter som är i stort behov av vägledning. Men istället så blir det för mycket för honom och det slutar med att han förskjuter han henne genom att ta till första bästa alternativ som kommer och skicka bort henne. Allt detta och att hon själv också måste bearbeta sorgen över Thaïs död måste ha gjort att hon känt sig väldigt förvirrad och ensam.
Jag försöker tänka mig att själv vara i den positionen men det är svårt för att man kan inte tro att en förälder kan göra något sådant. Men jag hade nog känt mig väldigt förvirrad och alltid haft en obesvarad fråga inom mig, ”varför just jag?”. jag hade nog känt mig enormt sviken och övergiven.
Den smärtan som förlusten av ett syskon ger är omöjlig för oss att förstå ända tills vi upplevt det själva, men kombinerar vi det med att bli övergiven och förlorar den kärleken som dina föräldrar gett dig, den som ska räcka för evigt kan inte vara ens i närheten av det vi tänker oss.
Man ska helt enkelt vara glad att hon inte förlorat förståndet utan bara för tillfället lyckats förtränga det, men det kommer göra sig påmind senare i hennes liv och kanske förstöra för henne då.
//Hily
Jag håller även med Fanny det kan mycket möjligt vara även det.
SvaraRadera//Hily:)
Det var antagligen svårt för Lou att förlora sin lillasyster, som hon hade älskat och längtat efter så mycket. Om man förlorar någon nära en så blir det som hon sa, ett "tom rum".
SvaraRaderaAtt hennes mamma blev deprimerad och inte fanns som stöd för henne gjorde det ännu svårare.
Jag tyckte att det var fel av hennes föräldrar att skicka iväg henne till den skolan i 4år. Även om föräldrarna är ledsna så får dom tänka på att dom har en dotter som dom måste ta handom och att även hon blev väldigt ledsen. Att Lou höll sig för sig själv och var tystlåten gjorde det nog ännu tuffare för henne. Ingen var antagligen där för att stödja henne och hjälpa henne. I den åldern som hon var i så spelar säkert 4år väldigt stor roll i ens liv. Och att förlora sin lilla syster är något man aldrig glömmer. /Sanna.L
Hej !
SvaraRaderaJag tror att Lou kände sig väldigt ensam och desutom att hon inte var tillräckligt älskad av sina föräldrar.Jag tror också att hon inte gjorde så specielt mycket,under tiden hon var på specialskolan.
Under dessa 4 år tror jag faktiskt att hon var ganska ensam.Jag tror att hon för det mesta tänkte på sin lilla syster Thais och varför hennes föräldrar skickade henne till en specialskolan bara sådär!Jag menar har man förlorat det ena barnet så vill man väl inte mista det andra också?
//Stephanie
Jag tror att hon kände sig väldigt ensam för att det kändes som att hon hade tappat sina föräldrars kärlek. Hon va nog mycket för sig själv.Jag tror att hon tänkte mycket på hennes lillebror som dog och varför hon var där. Hon undrade nog även varför hennes föräldrar skickade iväg henne dit. /Serkan
SvaraRaderaJag tror att Lou kände sig ensam och hatad av alla eller mest av hennes föräldrar som brydde sig mer om hennes syster Thaïs som dog.
SvaraRaderaNär Lous syster dog kände hon sig ensam och att ingen bryr sig om henne. Därför skicka hennes pappa henne till en specialskola.Hon har säkert varit ensam där också och kände sig ännu mer ensam på grund av att ingen frågar efter henne och att hon är för sig själv.
Jag tror att Lou tänkte mycket på sin syster Thaïs och varför hon dog. Hon kände sig säkert mycket ensam och ledsen.
Lou kände sig säkert riktigt ensam och blev lämnad av de hon älskar(hennes föräldrar). Men hon kände också att hennes mamma älska Thaïs mer än henne.
Det är vad jag tycker och tror:) /Dalia.B
Jag tror att hon har varit mycket förkrossad över den tragiska händelsen med hennes lilla syster och att hennes föräldrar bara kunde skicka iväg henne så hur som hells, liksom fattar dom inte att hon också behöver stöd och behöver vara med sin familj? Jag tror att i början så har hon ju självklart inte haft några vänner eftersom det är ett nytt ställe hon kommer till, men sen när hon väl fått några vänner så har hon kommit in på fel väg och gjort en massa dumma saker som igentligen inte är Lou! Jag tror hon har typ druckit och andra dumheter som tex självmordsförsök, sådant hon hellst vill glömma och som hon senare insett inte har gett henne tillbaka sin lilla syster. Jag har ingen aning om varför jag tror detta men eftersom hon säger "den tiden är tom, som ett oskrivet blad i en anteckningsbok, det betyder inte att det inte finns några minnen, bara att färgerna är missvisande och blekta". så antar jag det är något hon hellst vill glömma. / carolinaA
SvaraRaderahejsan!!
SvaraRaderaJag tror att hon helt enkelt ville glömma allt, jag tror inte hon riktigt förstod vad som pågick i hemmet. Hon var ju rätt liten, när man är så liten som henne så förstår man inte altid när de pågår sådana grejer i hemmet. Av egen erfarenhet så förstod jag inte själv vad som pågick förrens när jag blev äldre. Jag tror att hon blev lite schizofren, eftersom hon ofta går in i sina egna tankar och hon håller sig till sig själv hela tiden. De är ett sätt att vissa att man är sjuk. Jag tror inte hon lider direkt av den sortens sjukdom men jag tror att hon blev psykisk sjuk under dem 4 åren. Därför gick det så fort för henne. Hon glömde helt enkelt.
När min syster blev sjuk så var jag också 8 år gammal. Jag förstod inte vad som hände förens jag blev ca 13 år, och då hade hon redan åkt fram och tillbaks till olika sjukhus i flera år. Det är inte lätt att förstå när man är så liten jag tror inte man tar de på lika stor allvar som ens föräldrar gör. Nu hadelade ju detta om hennes mamma och de är ju inte riktigt samma sak. Men jag träffa min mamma en gång i veckan när min syster va sjuk eftersom hon inte va myndig. Så jag känner väl igen mig lite i Lous sitts. Man känner sig väldigt ensam, men man lär sig att leva med det. Och de är just vad jag tror att Lou har gjort.
Förlåt för att mitt inlägg kom in så sent men jag vakna nyss eftersom jag gick och la mig väldigt tidigt i dag.
/ nadia
oj herregud jag stava fel på alltid och handlade. Sorry blev lite stressad för tiden. / nadia
SvaraRaderaJag har läst alla era kloka kommentarer. Vi ses imorgon kl 9 allihopa! :)
SvaraRadera