Uppgift 6

Ditt svar till uppgiften ska vara inskrivet i kommentarfältet till det här inlägget senast torsdagen den 4 mars klockan 22:00.

Efter att från början ha varit mycket avvisande söker No upp Lou utanför hennes skola: "Jag ser henne genast på trottoaren mitt emot: en mörk punkt i kvällssolen. No väntar på mig. Hon minns namnet på min skola och hon är där. Hon släpar inte på sitt vanliga pick och pack, hon har bara en väska i en rem över axeln (s 85)."

________________________________

Varför tror du att No söker upp Lou utanför skolan efter att ha varit så avvisande när Lou kom och letade efter henne? Skriv vad du tror att anledningen är och förklara hur du kom fram till det.

Tack för frågan, Fanny.

No och jag s 77 - 90

I avsnittet vi läste idag får Lou till slut syn på No i kön till soppköket. Lou försöker gå fram till henne, men No ignorerar henne och är avvisande. Hon säger till Lou att försvinna och skriker "det är inte ditt liv!" Lou går därifrån och tänker att hon hatar alla hemlösa.

Vi förstår att Lous pappa anstränger sig mycket för att försöka svara på alla hennes funderingar och frågor, medan hennes farmor tror att Lous huvud ska explodera av alla tankar som hon har.

Lou är imponerad av Lucas. Han frågar henne om hon vilja följa med och åka skridskor. Lou tänker att Lucas känner alla, men han står ändå kvar med henne utanför skolan.

Plötsligt en dag står No utanför skolan och väntar på Lou. De går till en bar och No säger att hon verkligen inte vet vad hon ska ta sig till. Hon har försökt hitta ett jobb, men det går inte utan en adress.

Lou berättar om Lucas och No säger att hon var kär i en kille när hon bodde på internatskola, men hon berättar inte vad som hände sedan. Lou säger till No att hon gärna får komma och hälsa på henne igen. No måste gå för att få plats på härbärget för natten och de skiljs åt.

Kommentar till uppgift 5

Den här gången ställde jag en knepig fråga, nämligen vad man måste medge eller inse för att bli vuxen. Det är inte lätt att svara på det såklart, men många av er är inne på begreppet ansvar.

Njomza skriver att när man är vuxen måste man ta livet på allvar och använda sin hjärna på bästa sätt. Det kan handla om att skaffa ett jobb eller att försöka förändra en situation till det bättre. Lili skriver att Lou nog menar att man som vuxen måste begripa att tillvaron är olika för olika människor och det är något man får acceptera.

Nadia är inne på att många blir vuxna sent i vårt samhälle och att det kan vara något negativt när man försöker "komma undan" det ansvar man har för sitt eget liv. Nadia påpekar också att det inte heller är så enkelt att bara hjälpa en hemlös person hur som helst. Det kan finnas många bakomliggande problem som man inte tänker på. Carru väcker en tanke som vi inte alltid vill erkänna för oss själva. Hon skriver att vi människor är egoister i många lägen. Vi blundar och orkar inte se alla som har det svårt, men ibland "låtsas" vi bry oss om dem.

Kamilla menar att man kan tycka att livet är orättvist, men alla kan inte ha samma yrke till exempel, då skulle inte samhället fungera. Sanna skriver att ibland blir saker och ting för svåra för en, fast man är vuxen, men att man förhoppningsvis lär sig av sina misstag och motgångar. Det var fint skrivet, tycker jag!

Asana ger exempel på vad man som vuxen måste tänka på, till exempel att betala hyran och alla räkningar. Carolina påpekar att det inte är så lätt för barn att förstå varför vissa människor inte har det lika bra som andra. Som vuxen måste man förstå att man inte kan hjälpa alla, men som barn tror man fortfarande att det är möjligt. Emelie är också inne på att alla problem kanske inte kan lösas, men att om man hjälps åt och alla gör något litet för en annan människa så kan man komma en bra bit på vägen. Serkan skriver att Lou behöver få förklaringar på varför vissa saker inte går att ändra på. Med tiden och med mer erfarenhet så lär man sig att skilja på vilka problem man kan göra något åt och vilka som är för svåra.

Dalia skriver att det nog inte hade fungerat om alla hade tagit hem en hemlös. Lou behöver inte veta allt om hur det är att vara vuxen heller, för hon är fortfarande ett barn. Avslutningsvis skriver Hily att det i teorin är en god tanke som Lou har, men att det egentligen inte är realistiskt att någon skulle vilja ha en främmande person i sitt hem. Enligt Hily är barndomen som en dröm och att bli vuxen kan beskrivas som att verkligheten till slut kommer ifatt en. Tjusigt formulerat, speciellt det där sista, Hily!

______________________________________

Jag måste i min tur medge att ni har svarat både klokt och moget på den här riktigt svåra frågan. Bra gjort!

Info

Imorgon onsdag har vi ingen svenska. Ni får i stället extra tid att skriva matteprovet. Glöm inte uppgift 5 så ses vi på fredag.

Off Topic

Ibland kan man vilja skriva något här i bloggen som inte riktigt passar under något annat inlägg. Carru gav mig idén att skapa ett inlägg som heter Off Topic för sådana inlägg/kommentarer. Klicka på Off Topic under etiketter och skriv som vanligt i kommentarfältet till inlägget.

Reglerna som gäller här är precis som i bloggen i övrigt: Använd en respektfull ton och ett vårdat språk. Fundera över hur din kommentar kan uppfattas innan du skriver här. Tänk på att bloggen har många läsare och att du är ansvarig för vad du skriver. Inlägg/kommentarer som inte följer dessa regler kommer att raderas. Diskussioner som inte ryms inom dessa regler får föras i andra forum.

Dagens lektion: ett bra blogginlägg

Här är en bild på författaren Jonas Hassen Khemiri som jag pratade om idag på lektionen. Han har skrivit bland annat Ett öga rött och Montecore - en unik tiger.

Idag fyllde vi i en enkät som handlade om vad vi tyckte om författarbesöket av Per Nilsson. Vi tittade också på frågan till uppgift 5 tillsammans (se frågan i tidigare inlägg). Frågan behandlar en viktig del av boken No och jag, nämligen vad det innebär att bli vuxen och vad man eventuellt måste medge för att bli det. Vi pratade om vad det innebär att "medge" något och vi kom fram till att det kan betyda att erkänna, att inse, eller att acceptera något.

Jag frågade vad ni anser att ett bra blogginlägg ska innehålla. Vi kom fram till följande:

• Layouten, upplägget och strukturen är viktig för helhetsintrycket
• Inlägget ska innehålla en högre stilnivå, d v s mer skriftspråk än talspråk
• Ovanliga formuleringar eller ordval gör inlägget intressant
• Inlägget bör innehålla en tydlig åsikt
• Man ska bygga vidare på andras tankar och resonemang
• Man kan ställa en fråga som man funderar på så att man själv och andra kan utveckla den i sina inlägg
• Det ska synas i ens inlägg att man har funderat på begreppen kvalitet och kvantitet
• Samtidigt som man bygger vidare på andras tankar är det bra att visa originalitet och självständighet i sitt inlägg, d v s att man också har en egen tanke eller idé som man utvecklar.

_________________________________________________

Jag håller med om allt ni sa. Det som vi diskuterade mest var begreppen kvantitet, det vill säga hur mycket man skriver, och kvalitet, det vill säga hur bra det man skriver är. De flesta skribenter behöver jobba med att säga mer, fast med färre ord. Det är svårt, men det är också det som ofta utmärker en bra text.

Kontrollera era egna texter och se efter om ni upprepar er, eller om ni skulle kunna uttrycka samma sak fast på ett mindre "pratigt" sätt. För att kunna göra det gäller det att vara precis i sitt ordval och hitta de innehållsrika orden.

Det andra som jag tycker är viktigt för att ett inlägg ska bli bra är strukturen på inlägget. Det ska synas att ordningen på det du säger är väl genomtänkt, inte bara en samling lösryckta, nedskrivna tankar.

För att ett inlägg ska bli riktigt bra krävs alltså både kvalitet och struktur.

Bild: Leif Hansen www.dagensbok.com

Registrering av lån i biblioteket

Jag vill att ni som har lånat ett exemplar av No och jag i skolbiblioteket kontrollerar att lånet verkligen är registrerat. Det verkar nämligen som om ett par exemplar av boken är borta, men ingen vet vem som har lånat dessa ex. Ett bibliotek bygger på tanken att man registrerar sina lån, annars blir det hur rörigt som helst och ingen vet var böckerna är någonstans.

Om någon fortfarande har ett exemplar av Per Nilssons Hjärtans fröjd i skåpet eller hemma: lämna tillbaka den till biblioteket.

När man lånar böcker är man ansvarig för sina lån och det är viktigt att böckerna återlämnas!

Uppgift 5

Ditt svar till uppgiften ska vara inskrivet i kommentarfältet till det här inlägget senast torsdagen den 18 februari klockan 22:00.

Lou tänker på att om var och en av oss tog emot en hemlös, om var och en av oss bestämde sig för att ta hand om en enda människa och hjälpa och ledsaga den människan, skulle det kanske vara färre som måste sova utomhus. Hennes mamma säger att det är omöjligt, att saker och ting är som de är och att det är mycket man inte kan göra något åt. Lou tänker att det antagligen är det man måste medge för att bli vuxen (s 69).

________________________________

Vad tror du att Lou menar med att man måste medge vissa saker för att bli vuxen? Måste man det, tycker du? Skriv vad du tror att Lou menar och hur du själv tänker kring att bli vuxen och förklara hur du kom fram till det.

No och jag s 62 - 76

I avsnittet vi läste i fredags letar Lou efter No. Hon vill träffa henne igen och hon frågar alla som kan tänkas känna henne, men alla svarar undvikande att de inte har sett henne eller att de inte vet var hon är.

Vi förstår att No heter Nolwenn, men att hon kallar sig för No. Lou är ledsen för att hon har låtit No försvinna utan att tacka henne och utan att ha gett henne någonting. Kvinnan som jobbar i tidningskiosken tycker att Lou ska gå hem igen för "No lever i en annan värld än din", som hon säger.

Vi får veta att det inte går så bra för Lucas i skolan. Han visar inte att han skulle bry sig om det heller, direkt. Plötsligt en dag frågar han Lou om hon vill följa med honom hem. Lou vill gärna, men säger att hon ska hem: "en annan gång, kanske". Hon undrar om hon precis har missat den enda chansen i livet.

Lou funderar över hur vi kan skicka ut raketer i rymden och klämma in miljarder data på ett mikrochips, men samtidigt låta folk dö på gatorna. De firar jul i familjen, men Lou tänker att jul är en lögn som ingen tror på.

En hemlös man som Lou söker upp tipsar henne till slut om att No ibland äter i soppköket på Rue Clément. Lou väntar utanför soppköket i flera dagar, men No kommer inte.

Bild: http://farm1.static.flickr.com/83/272004740_3d82f4153f.jpg

Kommentar till uppgift 4

Frågan den här gången var vad Lou valde att ta upp i sitt föredrag.

Kamilla var först med att svara. Hon skriver att Lou nog har tagit upp hur hemlösa barn har det i verkligheten och att Lou kanske vill skicka in något hon har skrivit om hemlösa till en tidning för att deras situation på så sätt ska bli mer uppmärksammad. Njomza skriver att Lou säkerligen har påpekat att vem som helst kan bli hemlös, även välutbildade personer. Nadia tror att Lou har inspirerat klassen genom att låta dem förstå att hon har fått ta del av Nos historia. Lili är också inne på inspiration och att föredraget måste ha varit intresseväckande. Hon tror att Lou gav de andra eleverna en tankeställare. Asana skriver att Lou fick åhörarna att förstå hur de hemlösa verkligen har det genom sitt föredrag och Dalia skriver att Lou nog fick klasskompisarna att tänka på framtiden och meningen med livet.

Carru använder sina egna erfarenheter av att hålla föredrag och menar att det viktigaste är att vara engagerad i ämnet som Lou var. Klasskompisarna uppfattade nog Lou som modig, kreativ och ambitiös, skriver hon också. Fanny skriver att Lou säkert har beskrivit alla faror som hotar speciellt hemlösa tjejer och Carolina menar att klasskompisarna säkert tyckte att Lou var modig som hade gett sig ut på okänd mark och faktiskt intervjuat en hemlös person och därmed visat att de inte är farliga. Det tror jag med!

Emelie påpekar att det nog är sättet som Lou håller sitt föredrag på som imponerar på klasskompisarna. De är trots allt inte så gamla och många av dem kanske aldrig har tänkt på hur hemlösa har det. Efter Lous föredrag kunde de förstå det. Sanna påpekar att det är viktigt att uttrycka egna tankar och känslor för att ett föredrag ska bli intressant. Sanna har också en annan fundering som jag tycker är intressant - om det är så att hemlösa personer är väldigt ensamma, för om de har familj och vänner kan det väl inte vara så att man struntar i att hjälpa någon i ens närhet? Det är en fråga som man kan diskutera mer.

Stephanie tror inte att Lou nämnde Nos namn i föredraget utan att hon valde att inte lämna ut henne för mycket. Hily skriver att Lou förmodligen använde sig både av fakta om hemlösa som hon fått av sin lärare och av det hon hade fått veta av No. Hon menar också att Lou har lyckats förmedla den medkänsla hon själv känner för No till sina klasskamrater.

______________________________________

Den här uppgiften ger mig svar på två viktiga frågor egentligen: dels hur ni har uppfattat det vi har fått reda på hittills i boken och dels hur ni tänker att den informationen skulle kunna presenteras i ett föredrag.

Ni visar i era svar att ni alla har gjort ett rimligt urval av vad Lou skulle kunna tänkas ta upp och ni har också funderat på hur hon förmodligen skulle presentera det hon har fått veta. Ni har också tänkt på att man i ett föredrag som behandlar något så känsligt som det Lou har fått veta så får man vara försiktig med personlig information, samtidigt som det gäller att få klasskamraterna intresserade av det man har att säga. Jag tycker ni beskriver den balansgången väldigt väl!

Några av er är inne på vad ni själva tänker om personer som har blivit hemlösa, om man skulle kunna säga att en del av dem får "skylla sig själva" eller inte. Vi har snuddat vid den diskussionen tidigare och jag kan själv erkänna att jag ibland har tänkt att "de får väl bara skärpa sig". Men är det så enkelt, egentligen? Med tanke på vad vi vet om No så har ju alla sin historia... Vi får nog prata mer om det där, känns det som.

Dagens lektion: besök av Per Nilsson

Idag kom författaren Per Nilsson till klassen. Jag tycker att ni var riktigt bra på att ställa intressanta frågor till honom och han var själv imponerad över att ni var så väl förberedda.

Han berättade en del om boken Hjärtans fröjd som vi har läst och han förklarade strukturen som boken har, att den börjar med slutet och växlar mellan nutid och dåtid. Han sa att han hade använt egna erfarenheter, men att han sedan la till eller ändrade på dessa erfarenheter så att det skulle passa i berättelsen. Tjejen på bussen som blev Ann-Katrine i boken hade han till exempel sett här i Malmö när han själv var ung, men han hade aldrig pratat med henne. Han inspireras av författare som han beundrar och av vad ungdomar och andra han möter har sagt.

Han frågade om ni tycker att lyckliga slut är de bästa sluten. Jag tyckte att det var roligt att ni sa "nej" och det tyckte Per också. Han menade att lyckliga slut är "stängda", dvs man behöver inte tänka på det mer. Precis som Ghid sa så finns de lyckliga sluten sällan i verkligheten. "Vi spelar teater i kärlek", tyckte jag var ett intressant citat som kom upp. Per Nilsson undrade om ni håller med om det och varför det i så fall måste vara så. Den frågan kan man diskutera mycket!

Vi fick veta att det tar honom ungefär ett år att skriva en bok och att han har skrivit 25 böcker. Han har aldrig blivit refuserad (att förlaget inte vill ge ut hans manus) och boken Ett annat sätt att vara ung har filmatiserats med titeln Hannah med H.

Någon ville veta hur mycket man tjänar som författare. Per redogjorde noga för det. Han sa att han kan leva på att vara författare och att han får betalt för böcker han säljer i Sverige och utomlands. Han får ca 10 kr/bok för en inbunden bok och 1-2 kr/såld pocketbok. När någon lånar hans böcker på biblioteket får han biblioteksersättning. Han får betalt för upphovsrätten om någon vill göra film eller läsa upp hans böcker i radio eller TV. Han blir inbjuden till skrivarläger eller skrivarverkstäder och han får betalt för att föreläsa och för att vara ute och prata på skolor som hos oss.

Han uppmanade alla som är intresserade av att skriva till att skicka in något de skrivit till en tävling, till exempel till Lilla Augustpriset. Mot slutet läste han ett utdrag ur sin senaste bok I det här trädet som han har skrivit tillsammans med Katarina Kieri. Läs en recension av boken här.

Nadia, om du vill ha din bild tillsammans med Per Nilsson i bloggen, säg till mig :)

Vad tyckte ni om att lyssna på Per Nilsson idag?

Bild: www.rabenochsjogren.se

Vår blogg på förlaget Sekwas webbplats

Boken No och jag som vi läser är ju skriven av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Den har översatts till svenska av Helén Enqvist och getts ut i Sverige av Sekwa förlag.

Jag tänkte att det kunde vara roligt för förlaget att veta att vi har en blogg som utgår från en av deras böcker så jag skickade ett mejl till dem och beskrev vår blogg. Nu finns det ett inlägg om oss och bloggen på förlagets webbplats. Läs det här. Vi finns med på deras Twitter och snart på förlagets Facebook-sida också.

Kul, va? Nu måste vi verkligen tänka på vad vi skriver ;)

Dagens lektion: frågor till Per Nilsson

Idag läste vi den här korta biografin över Per Nilssons författarskap. Efter texten om Per Nilsson finns en länk till en webbplats som heter Bokhora. Någon uppmärksammade det och undrade varför det stod så. Det kan man ju verkligen undra. Webbplatsen är skapad av fem kvinnor som älskar att läsa. De skriver om böcker, helt enkelt. De beskriver webbplatsen så här:

"En bokhora är en person som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar alla slags texter, helst i bokform. Bokhora är en webbplats där fem litteraturälskande kvinnor skriver om böcker, tidningar och andra texter de läser, samt om boklådor, aktuella litteraturdebatter och om allt annat som har att göra med deras största intresse: att läsa." Källa: www.bokhora.se

Själv måste jag erkänna att jag inte är förtjust i namnet de har valt. Jag hörde på er att ni också var tveksamma när vi pratade om det idag.

_________________________________

Vi skrev frågor till Per Nilsson tillsammans och fick ihop rätt så många. De handlade bland annat om varifrån han får sin inspiration och om någon av hans böcker är självbiografisk. Om vi har glömt frågorna till i morgon så får vi tjuvkika på papperen som grupperna har sparat.

Per Nilsson kommer till klassrummet i morgon klockan 12:40 - 13:40. Efter det har ni en kort rast och sedan medicinsk grundkurs och matte som vanligt.

Dagens lektion: nyhetsbilder i tidningen

Det vi jobbar med just nu i svenska är väldigt aktuellt i medierna.

Förra lektionen läste vi de pressetiska reglerna (se tidigare inlägg) och nu i veckan har det varit flera fall där dessa regler har diskuterats. Bland annat har en man som tidigt var misstänkt i utredningen kring mordet på Anna Lindh stämt bla Sydsvenskan för förtal. Mannen ansåg att tidningen publicerade uppgifter om honom som gjorde att han skulle kunna ha identifierats även om de inte skrev vad han hette. Sydsvenskan menade att mordet på Anna Lindh hade så stort allmänintresse att det var viktigt att skriva så som de gjorde om den misstänkte mannen.

Förra gången pratade vi också om varför tidningarna ibland skriver om en persons etnicitet (dvs vilket ursprung personen har) och ibland inte. Sydsvenskan hade fått frågan om varför man inte till exempel skriver om vilken etnicitet olika gängmedlemmar i Malmö har. Tidningens ansvarige utgivare och chefredaktör svarade på just den frågan i söndagens tidning. Vi läste hans svar på lektionen idag och du kan också läsa det här: "Etnicitet bara när det behövs". Han menar i sitt svar att det egentligen inte är intressant vilket ursprung gängmedlemmarna har. Det som däremot är intressant är att de befinner sig i ett utanförskap, d v s de är inte en del av samhället i stort, och de väljer därför att hitta andra sätt att skaffa sig makt och inflytande på.

Vi tittade på nyhetsbilder i olika tidningar och försökte se hur tidningar väljer att visa nyheter i bild, vilken "historia" bilderna berättar. I vissa fall hade vi svårt att se kopplingen mellan text och bild. Ibland förstod vi inte allt bara genom att titta på bilden. En bild på kinesiska barn som lär sig simma med en simring runt halsen fick illustrera en text om Kinas familjepolitik. Läs artikeln här.

Imorgon ska vi titta på reklambilder samt skriva frågor till författaren Per Nilsson som besöker klassen på torsdag.

Bild: www.sydsvenskan.se

Uppgift 4

Ditt svar till uppgiften ska vara inskrivet i kommentarfältet till det här inlägget senast torsdagen den 11 februari klockan 22:00.

Den här gången valde jag en av frågorna som Fanny föreslog. Tack för tipset!

Lou håller sitt föredrag. I slutet av föredraget säger Lou "Saker och ting är som de är. Men jag tror att man måste ha ögonen vidöppna. Som ett första steg. Ja, det är min slutsats." (s 60)

När hon är färdig kan hon knappt sätta sig för hennes ben känns som spaghetti. "Men de applåderar, jag drömmer inte, jag hör rätt, nu tittar jag upp, jag står framför dem, hela klassen, de applåderar, till och med Léa Germain och Axelle Vernoux, och Monsieur Marin ler." (s 61)

_________________________________

Vad tror du att Lou har sagt som får alla att applådera och le? Skriv vad du tror att hon har valt att ta upp i sitt föredrag och förklara hur du kom fram till det.

No och jag s 48 - 61

Ni som har lånat ert ex av No och jag på skolbiblioteket - glöm inte att låna om den.

_______________________________

Avsnittet vi läste igår handlade en hel del om No, men först fick vi veta att Lou har haft svårt att sova i många år. Ibland tar hon sömntabletter för att kunna sova, men hon säger att de är beroendeframkallande så hon bör inte ta dem så ofta.

No svarar på ganska många av Lous frågor när hon intervjuar henne. Men det är inte alltid som No dyker upp när de har stämt träff. Vi får veta att No nyss har fyllt arton, att hon har lämnat ett akuthem som hon bodde på för några månader sedan, att hon är hemlös, men att hon inte gillar att man säger det. Hon sover på olika ställen, ibland i någon annan hemlös persons tält, ibland hos någon kompis eller på snuskiga natthärbärgen. Hon fördriver tiden genom att åka på metron, gå runt på varuhus tills de slänger ut henne, på bibliotek, på tvättomater, i parker eller på stationer. Vi förstår att hon som tjej är mycket utsatt. Hon är ofta rädd. Hon berättar för Lou om våld och om känslan av att hela tiden vara på sin vakt. Hon är ett "byte" på gatan.

Lou berättar inte för sina föräldrar att hon träffar No. Istället säger hon att hon har varit på bio med någon i klassen eller att hon jobbar med ett skolarbete hemma hos en kompis. Föräldrarna verkar glada över att hon har kompisar och frågar inte mer.

Om Nos mamma får vi veta att hon bor i Ivry som är en förort till Paris. No blev placerad i fosterhem när hon var tolv år och efter det har hon träffat sin mamma 3-4 gånger. Det sägs att mamman har fått en son och att hon "har börjat ett nytt liv". Lou känner att No ger henne en gåva som hon inte har förtjänat när hon berättar om sitt liv (s 56).

Lou är rädd när hon lämnar No på kafét efter att hon har intervjuat henne. Kanske är det sista gången de ses?

Lou håller sitt föredrag. Efteråt applåderar hela klassen och läraren, Monsieur Marin, ler.

Tvättomat i Paris

Bild: http://www.cosmopolitan.se/blog/solli-i-paris

Kommentar till uppgift 3

Några av er tyckte att kommentarerna till uppgift 3 blev ganska likartade. Jag håller inte riktigt med er om det. Läs kommentarerna igen så märker ni det! Visst skriver många av er att Lou förmodligen kände sig ledsen, ensam och övergiven under sina fyra år på specialskolan, men i övrigt har de allra flesta någon tanke som ni är ensamma om.

Lili var modig och skrev först den här gången. Hon skriver att Lou förmodligen höll sig mycket för sig själv på skolan, att hon var tystlåten, olycklig och kände stor saknad. Njomza är också inne på linjen att Lou kände sig ledsen och utanför, men att skolan kanske också kunde ha inneburit något positivt för Lou. Hon fick möjlighet att komma bort från de ledsna föräldrarna och träffa jämnåriga.

Fanny skriver att Lou kan ha känt dåligt samvete över att hon inte kände så stor saknad och sorg som hon egentligen"borde" känna. Det här är en intressant reflektion, tycker jag. Barn tar ofta på sig skulden för saker som har hänt och om man inte pratar med dem om dessa känslor kan de verkligen tro att de är orsaken till händelsen. Kamilla är inne på samma linje och hon skriver också att för att bli av med skuldkänslorna vill Lou kunna spola tillbaka tiden och ställa allt till rätta igen. Så kan man ju känna själv ibland också.

Flera av er har synpunkter på föräldrarnas beslut att skicka iväg Lou när hon kanske egentligen behövde vara tillsammans med familjen och bearbeta det som hade hänt. Emelie skriver att det bästa hade varit om familjen hade kunnat sörja tillsammans i stället för att alla var ensamma med sin egen sorg. Hily och Sanna funderar också över föräldrarnas beslut. Sanna menar att det blir ett dubbelt tomrum för Lou eftersom hon dels saknar sin syster och dels är hon ensam med sin sorg. Hily påpekar att känslan av övergivenhet som Lou måste ha känt kan komma att göra sig påmind senare i livet. Jag håller med om detta! Har man blivit övergiven som barn kan det ofta påverka ens relationer senare i livet. Man kan få svårt att känna tillit till andra människor, speciellt i nära relationer.

Stephanie ställer en intressant fråga i sin kommentar. Hon funderar på hur föräldrarna kan riskera att mista sitt andra barn också genom att skicka iväg Lou. Serkan skriver att Lou måste ha känt det som om hon har förlorat sina föräldrars kärlek och Dalia menar att Lou kanske uppfattade det som om föräldrarna älskade Thaïs mer än henne. Carolina A skriver om hur Lou kan ha tillbringat sin tid på skolan. Hon kan ha hamnat i dåligt sällskap och sakerna som hon gjorde under den tiden vill hon helst glömma nu. Nadia resonerar kring Lous ålder. Hon var ju bara 8-9 år när hon blev skickad till specialskolan. Det är inte säkert att Lou förstod allt som pågick i familjen. Det är ett intressant påpekande, tycker jag. Barn förstår ofta en hel del, men om ingen berättar för dem hur det ligger till kan de göra sina egna tolkningar av det som händer. Man kan tänka sig att Lou fick göra det många gånger.

__________________________________

Era kommentarer visar att ni funderar över de psykologiska mekanismer som påverkar vårt sätt att tänka, känna och agera i jobbiga situationer. Och, som sagt, jag tycker inte att era svar är så lika varandra egentligen, eller vad säger ni?

Dagens lektion: etiska regler för press, radio och TV

Dagspress, radio och TV samt nyhetsförmedlare på Internet ska förmedla nyheter. De ska också granska samhället och publicera (skriva om och visa) det som är viktigt för medborgarna att veta.

Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen ligger till grund för mediernas arbete. Samtidigt som medierna förmedlar nyheter och granskar samhället ska man skydda enskilda personer från lidande som har med publiciteten att göra.

Idag tittade vi närmare på de etiska regler som gäller för dagstidningar, radio och TV i Sverige. Reglerna handlar om hur medierna ska agera och förhålla sig när det gäller publicering av nyheter. Man kan sammanfatta reglerna så här:

• Medierna ska ge korrekta nyheter
• Medierna ska vara generösa med bemötanden
• Medierna ska respektera den personliga integriteten
• Medierna ska vara försiktiga med bilder
• Medierna ska vara försiktiga med namn
• Medierna ska höra båda sidor (Källa: www.po.se)

Vi kunde direkt konstatera att vi har sett exempel på när medierna bryter mot sin egna regler.

När det gäller att ge korrekta nyheter kan det vara så att en situation är väldigt rörig och journalisten har misstolkat det som sägs. Det kan vara så att man som journalist väljer en speciell vinkling av händelsen som inte alla läsare uppfattar som "korrekt". Någon eller några personer kan också medvetet försöka påverka journalisten att skriva på ett visst sätt. Därför är det viktigt att fråga många olika källor eller vittnen till händelsen.

Medierna ska göra vad de kan för att låta olika åsikter komma fram. Ibland hör man att de säger: "Vi har sökt xx för en kommentar, men han/hon har inte gått att nå". Det är viktigt att någon som har kritiseras får möjlighet att ge sin syn på saken.

Det vi diskuterade mest handlade om bilder och namnpublicering när det gäller till exempel brottslingar och brottsoffer. Enligt reglerna bör medierna inte publicera namn på en misstänkt person innan han eller hon är dömd i domstol. I vissa fall ser man att de ändå publicerar namn och bild på personer som är misstänkta. Det kan hända om tidningen bedömer att brottet har ett stort allmänintresse, d v s att det är viktigt att människor får veta vem det handlar om. När det gäller väldigt unga brottslingar försöker man vara extra försiktig med namn. Kan det finnas andra anledningar till att man i vissa fall publicerar namn och bild på misstänkta personer och i vissa fall väljer att låta bli?

Vi kommer att fortsätta att titta på exempel i dagstidningar på hur väl medierna följer de etiska reglerna på tisdag. Ta gärna med ett eget exemplar av en tidning då.
_______________________________________
På fredag läser vi No och jag som vanligt. Glöm inte uppgift 3 som ska vara inskriven senast imorgon kväll. Se tidigare inlägg.

Bild: www.riksmedia.se/images

Dagens lektion: relationen mellan text och bild i dagspress

Hily undrade idag om det går bra att vinkla kommentarsvaret till uppgift 3 på ett sätt som man själv tycker är intressant. Självklart kan ni göra det, bara ni förklarar hur ni har tänkt och att ni visar i ert resonemang att ni är medvetna om den ursprungliga frågan. Det viktigaste är att ni resonerar kring det vi har läst. I fortsättningen kommer jag någon gång ge er möjlighet att skriva fritt om det ni tycker är intressant ur avsnittet vi har läst.

____________________________________________________

Vi fortsatte att studera mediebevakningen från Haiti idag. Massmedia brukar skriva och rapportera om en större katastrof i ca 12 dagar efter att den har hänt. Det låter hemskt, men sedan händer det nya saker och fokus flyttas till andra delar av världen. Så fungerar medierna ofta.

Vi läste artikeln Fabienne blev 15 år idag. Artikeln är i sig en stark berättelse som läsaren blir berörd av. Vi tittade sedan på bilderna som pressfotografen Paul Hansen har tagit av den döda flickan och hennes sörjande familj. Se alla fyra bilderna genom att klicka på artikellänken ovan och pilarna under den första bilden.

Vi diskuterade vad bilderna gör som inte texten kan ge oss på samma sätt. Det här skrev vi på tavlan under diskussionen:

Vi kom fram till att genom att bara läsa texten måste man skapa sina egna bilder av vad som har hänt och människor kan vara olika bra på att föreställa sig vad som har hänt. Man får en sorgligare och starkare känsla när man ser bilderna. Bilderna är ett "bevis" på att det faktiskt har hänt. Bilderna visar verkligheten. Genom att publicera bilderna kan man få människor att öppna ögonen och att vilja agera, t ex genom att hjälpa till på olika sätt. Bilderna förstärker det som texten berättar och bilderna berättar också en historia.

Vi pratade om uttrycket "en bild säger mer än tusen ord" och kom fram till förklaringen att en enda bild kan berätta en hel historia. Stämmer det att en bild säger mer än tusen ord, tycker ni?

Dagens Nyheter valde att publicera bilderna av den döda flickan, men många har kritiserat det beslutet. De menar, precis som Emelie sa idag, att bilderna är för närgångna och integritetskränkande för familjen som sörjer. Vi pratade om vi trodde att en svensk tidning hade publicerat bilder på en död flicka och hennes familj om det hade hänt i Sverige. Vi var tveksamma till det.

Jag berättade också att man har ifrågasatt om fotografen har "arrangerat" bilden och flyttat på flickans kropp för att få en "bättre" nyhetsbild. Jämför själva Paul Hansens bild i artikeln vi läste med den här bilden på samma flicka från den brittiska tidningen The Guardian (bilden finns lite längre ner i artikeln). Vad tror ni?

En del menar att de vanliga reglerna för bildpublicering inte har gällt rapporteringen från Haiti. Vi ska se om det kan finnas någon sanning i det. Vill du förbereda dig inför imorgon, läs igenom pressens etiska regler.

Lektionsförberedelse

Den som vill förbereda sig inför morgondagens lektion kan läsa artikeln Fabienne blev 15 år ur Dagens Nyheter. Vi ska fortsätta att studera medierapporteringen från Haiti och bland annat diskutera pressetik imorgon. Klicka på länken för att läsa artikeln. OBS! Varning för starka bilder.