No och jag s 135 - 149

I avsnittet vi läste igår frågar Lou Lucas om han tror att det finns föräldrar som inte älskar sina barn. Lucas svarar att han inte tror det och att det nog alltid är mer komplicerat än så.

No har varit på dåligt humör i några dagar och Lou förstår att hon inte har det bra på jobbet. Hon ser trött ut, kommer hem senare och senare, äter knappt och Lou ser att hon tar av Lous mammas läkemedel i badrummet. Lou och Lucas fantiserar om hur det skulle vara om No kunde få ta över hela hotellet som hon jobbar på eller om Loïc skulle komma tillbaka från Irland och vilja leva med No.

En dag säger No att hon måste åka och träffa sin mamma. Hon har ringt och kollat så att mamman bor kvar i Ivry där hon bodde förut. Lou och No åker dit tillsammans. När de ringer på dörren hörs barnskrik inifrån, någon tittar genom titthålet, men ingen öppnar. No skriker att det är hon, Nolwenn, men dörren öppnas inte. No blir förtvivlad. Hon bankar och sparkar på dörren. När hon har lugnat sig säger hon: "Hon skiter i mig Lou, fattar du det, hon skiter i mig." När de går därifrån ser de ett barnansikte i fönstret, men det försvinner fort.

Lou och hennes föräldrar ska åka och hälsa på faster Sylvie i tre-fyra dagar. Lou måste följa med och No ska vara ensam i lägenheten. Lou får en hemsk känsla av att hon överger No när hon berättar att de ska resa bort utan henne.