Igår läste vi ett sorgligt avsnitt ur No och jag.
Lou och hennes föräldrar åker för att hälsa på Lous faster i några dagar. No är ensam i lägenheten. Hon ringer de två första dagarna, men efter det får de ingen kontakt med henne. När Lou och föräldrarna kommer tillbaka hittar de flera tomma spritflaskor och läkemedelskartor på golvet i Nos rum. Lous pappa har ett allvarligt samtal med No och säger att om det inte funkar att hon bor där, om hon inte respekterar dem, så måste hon ge sig av.
Lou försöker prata med No, men hennes blick är bara tom. Hon har börjat jobba natt på hotellet och sover på dagarna. Lou tänker på ett avsnitt ur boken Den lille prinsen. Där vill räven att prinsen ska tämja honom: "för annars är jag en räv bland alla andra rävar. Men om du tämjer mig kommer vi att behöva varandra. Du kommer att vara den ende i världen för mig. Och jag kommer att vara den ende i världen för dig" (s 162).
Lous pappa säger att No måste komma till ett behandlingshem där hon får hjälp. Lou vill inte att No ska flytta ut, men hon tänker att "verkligheten alltid tar över. Det tjänar ingenting till att drömma. Man ska inte tro att man kan förändra världen, för världen är mycket starkare än vi" (s 167).
När Lou kommer hem från skolan har No stuckit. Hon har städat rummet, vikt ihop kläderna hon har fått låna och bara lämnat en sak kvar på skrivbordet: ett foto av sig själv som liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar