No och jag s 107 - 122

I avsnittet vi läste idag börjar No att intressera sig mer för vad som händer omkring henne. Hon återhämtar sig mer och mer för varje dag och Lou tycker att det känns som om hon alltid har bott hos dem. Men Lou säger samtidigt att hon inte har en aning om vad No tänker och känner.

Lou och No är hemma hos Lucas ibland på eftermiddagarna och lyssnar på musik. Lou upplever det som om världen tillhör dem under de här stunderna. No söker arbete, men eftersom hon slutade skolan i nian och inte har någon erfarenhet så är det svårt.

No berättar ibland saker för Lous mamma och en kväll när de tre sitter i köket berättar hon att hennes egen mamma, Suzanne, blev våldtagen när hon var 15 år. Hon blev gravid och födde No. Mamman polisanmälde inte våldtäkten. Folk pratade om det i byn ett tag, men sedan glömdes det bort.

Mamman ville inte veta av No och kunde knappt titta på henne, röra vid henne eller ta henne till sig. Morföräldrarna tog hand om No, men när hon var sju år dog hennes mormor. Eftersom Nos morfar inte kunde ta hand om henne själv så fick hon bo hos mamman igen. Mamman hade då skaffat en pojkvän som hade motorcykel.

Lou vill att No ska berätta mer, men det gör hon inte. Lou försöker också få reda på mer om Nos "käresta", Loïc, men No säger bara att när hon har sparat ihop pengar och fixat sin tand så ska hon åka och hälsa på honom på Irland.

Lou kan inte sluta tänka. När hon tänker på att hon ska sluta tänka är det också en tanke, vilket stör henne. No frågar ofta Lou om de håller ihop och om hon litar på henne. Lou tänker att "den som ständigt vill försäkra sig om ens förtroende är den förste som förråder det" (s 118).