Kommentar till uppgift 3

Några av er tyckte att kommentarerna till uppgift 3 blev ganska likartade. Jag håller inte riktigt med er om det. Läs kommentarerna igen så märker ni det! Visst skriver många av er att Lou förmodligen kände sig ledsen, ensam och övergiven under sina fyra år på specialskolan, men i övrigt har de allra flesta någon tanke som ni är ensamma om.

Lili var modig och skrev först den här gången. Hon skriver att Lou förmodligen höll sig mycket för sig själv på skolan, att hon var tystlåten, olycklig och kände stor saknad. Njomza är också inne på linjen att Lou kände sig ledsen och utanför, men att skolan kanske också kunde ha inneburit något positivt för Lou. Hon fick möjlighet att komma bort från de ledsna föräldrarna och träffa jämnåriga.

Fanny skriver att Lou kan ha känt dåligt samvete över att hon inte kände så stor saknad och sorg som hon egentligen"borde" känna. Det här är en intressant reflektion, tycker jag. Barn tar ofta på sig skulden för saker som har hänt och om man inte pratar med dem om dessa känslor kan de verkligen tro att de är orsaken till händelsen. Kamilla är inne på samma linje och hon skriver också att för att bli av med skuldkänslorna vill Lou kunna spola tillbaka tiden och ställa allt till rätta igen. Så kan man ju känna själv ibland också.

Flera av er har synpunkter på föräldrarnas beslut att skicka iväg Lou när hon kanske egentligen behövde vara tillsammans med familjen och bearbeta det som hade hänt. Emelie skriver att det bästa hade varit om familjen hade kunnat sörja tillsammans i stället för att alla var ensamma med sin egen sorg. Hily och Sanna funderar också över föräldrarnas beslut. Sanna menar att det blir ett dubbelt tomrum för Lou eftersom hon dels saknar sin syster och dels är hon ensam med sin sorg. Hily påpekar att känslan av övergivenhet som Lou måste ha känt kan komma att göra sig påmind senare i livet. Jag håller med om detta! Har man blivit övergiven som barn kan det ofta påverka ens relationer senare i livet. Man kan få svårt att känna tillit till andra människor, speciellt i nära relationer.

Stephanie ställer en intressant fråga i sin kommentar. Hon funderar på hur föräldrarna kan riskera att mista sitt andra barn också genom att skicka iväg Lou. Serkan skriver att Lou måste ha känt det som om hon har förlorat sina föräldrars kärlek och Dalia menar att Lou kanske uppfattade det som om föräldrarna älskade Thaïs mer än henne. Carolina A skriver om hur Lou kan ha tillbringat sin tid på skolan. Hon kan ha hamnat i dåligt sällskap och sakerna som hon gjorde under den tiden vill hon helst glömma nu. Nadia resonerar kring Lous ålder. Hon var ju bara 8-9 år när hon blev skickad till specialskolan. Det är inte säkert att Lou förstod allt som pågick i familjen. Det är ett intressant påpekande, tycker jag. Barn förstår ofta en hel del, men om ingen berättar för dem hur det ligger till kan de göra sina egna tolkningar av det som händer. Man kan tänka sig att Lou fick göra det många gånger.

__________________________________

Era kommentarer visar att ni funderar över de psykologiska mekanismer som påverkar vårt sätt att tänka, känna och agera i jobbiga situationer. Och, som sagt, jag tycker inte att era svar är så lika varandra egentligen, eller vad säger ni?