Njomza skriver att när man är vuxen måste man ta livet på allvar och använda sin hjärna på bästa sätt. Det kan handla om att skaffa ett jobb eller att försöka förändra en situation till det bättre. Lili skriver att Lou nog menar att man som vuxen måste begripa att tillvaron är olika för olika människor och det är något man får acceptera.
Nadia är inne på att många blir vuxna sent i vårt samhälle och att det kan vara något negativt när man försöker "komma undan" det ansvar man har för sitt eget liv. Nadia påpekar också att det inte heller är så enkelt att bara hjälpa en hemlös person hur som helst. Det kan finnas många bakomliggande problem som man inte tänker på. Carru väcker en tanke som vi inte alltid vill erkänna för oss själva. Hon skriver att vi människor är egoister i många lägen. Vi blundar och orkar inte se alla som har det svårt, men ibland "låtsas" vi bry oss om dem.
Kamilla menar att man kan tycka att livet är orättvist, men alla kan inte ha samma yrke till exempel, då skulle inte samhället fungera. Sanna skriver att ibland blir saker och ting för svåra för en, fast man är vuxen, men att man förhoppningsvis lär sig av sina misstag och motgångar. Det var fint skrivet, tycker jag!
Asana ger exempel på vad man som vuxen måste tänka på, till exempel att betala hyran och alla räkningar. Carolina påpekar att det inte är så lätt för barn att förstå varför vissa människor inte har det lika bra som andra. Som vuxen måste man förstå att man inte kan hjälpa alla, men som barn tror man fortfarande att det är möjligt. Emelie är också inne på att alla problem kanske inte kan lösas, men att om man hjälps åt och alla gör något litet för en annan människa så kan man komma en bra bit på vägen. Serkan skriver att Lou behöver få förklaringar på varför vissa saker inte går att ändra på. Med tiden och med mer erfarenhet så lär man sig att skilja på vilka problem man kan göra något åt och vilka som är för svåra.
Dalia skriver att det nog inte hade fungerat om alla hade tagit hem en hemlös. Lou behöver inte veta allt om hur det är att vara vuxen heller, för hon är fortfarande ett barn. Avslutningsvis skriver Hily att det i teorin är en god tanke som Lou har, men att det egentligen inte är realistiskt att någon skulle vilja ha en främmande person i sitt hem. Enligt Hily är barndomen som en dröm och att bli vuxen kan beskrivas som att verkligheten till slut kommer ifatt en. Tjusigt formulerat, speciellt det där sista, Hily!
______________________________________
Jag måste i min tur medge att ni har svarat både klokt och moget på den här riktigt svåra frågan. Bra gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar